I sommar läste jag...

Publicerad 23.08.2016 kl. 13:03

Någon gång under våren berättade en man, vars omdöme när det kommer till text jag verkligen litar på, om en bok som heter ”Never let me go” av Kazuo Ishiguro. Den här engelskspråkige mannen nämnde att boken ”absolutely wrecked me”. Jag blev genast intresserad och kollade upp boken. Jag lärde mig utantill dess exakta plats i bibliotekshyllan, så att jag visste var den var när jag väl tänkte läsa den. I augusti tog jag mig i kragen och lånade boken, satte mig ner och påbörjade en fantastisk läsestund.

Vi får följa med den nuförtiden vuxna Kathys berättelse om barndomen och uppväxten på den engelska internatskolan Hailsham. Eleverna studerade i ämnen som teckning, keramik och dikter i skolan, där det konstnärliga var det enda som gällde. En gång i månaden besökte en dam som kallades för madame skolan och samlade åt sig de finaste konstverken som eleverna skapat. Dem skulle hon föra till sitt galleri. Många elever talade om galleriet, det var nämligen en ära att få sitt konstverk inne på det. Men ingen visste ens vad galleriet egentligen var, eller varför deras konstverk ens samlades in.

Bit för bit lämnas små ledtrådar till läsaren vad för verklighet barnen lever i, och läsaren blir allt mer ivrig på att få veta vad det egentligen är för speciellt med eleverna på Hailsham. När Kathy till sist utexamineras ur Hailsham skickas hon vidare till The Cottages med sina två bästa vänner, Ruth och Tommy. Och det är där på The Cottages som verkligheten vecklar ut sig, ungdomarna ger sig iväg till utbildningen till det enda yrke som väntar dem: vårdare. Hela deras framtid är nämligen förutbestämd.

Först och främst måste jag belöna boken för det fenomenala språket. Jag tror jag aldrig läst en bok med sådana vackra beskrivningar på de mest enkla saker. Och då menar jag inte beskrivningar som tröttnar ut en, nej, sådana beskrivningar som till och med ett barn förstår. Det är så fint att läsa en så klar och sårbar text att jag vill läsa boken på nytt bara för den enkla sakens skull.

När vi ändå är inne på ämnet: karaktärsutvecklingen. Det är sällan jag stöter på en sådan välutvecklad karaktärsutveckling, alla kändes så äkta, så sårbara, så hemlighetsfyllda. Många små detaljer får en att blicka tillbaka på sin egen barndom och minnas olika situationer som var väldigt typiska för den ålderns barn. Här är det detaljerna som skapar karaktären, små saker som lätt kan glömmas bort eller förbises, men som utspelar den största faktorn till varför en karaktär väljer de besluten som styr mänskoförhållandena. Och en sak som boken verkligen vill berätta är kulturens makt över den enskilda mänskan.

Berättartekniken är en som jag inte tidigare stött på, en tillbakablick av en vuxen mänska i jag-form. Att komma in i berättelsen var lätt och jag riktigt njöt av sättet Ishiguro valde att berätta handlingen på.

En sak jag vill nämna är att jag älskade sättet boken behandlade ämnet sex. Jag har aldrig stött på ett sådant moget och ärligt sätt att tala om något som ofta är stereotypiserat, överdrivet och fyllt av fetischer.

Så, nu kan man fråga sig, var det så att romanen ”wrecked” mig? Ja och nej. Den var ingen snyftare, inga häftiga dödsfall eller kärlekstvistar som fick en att börja böla, utan snarare en långsam acceptans av saker man inte kan förändra. Jämför boken med en acceptans att en när och kär insjuknar i obotbar Alzheimers. Man kan förbanna ödet, man kan gråta över vad framtiden kommer föra med sig, men till slut måste man acceptera det och lära sig glädjas över tiden man fått vara med om tillsammans med personen. Lite så är hela boken.

Läs den ifall du har chansen. Det är det enda jag kan säga efter denna recension.

 

 

 

Bilden är tagen från förlagets hemsida.

Rebecca Nordman
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Lycksalighetens Ö är ämnesföreningen för Nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. 

Vi skriver recensioner om nyutkomna böcker såväl som gamla dammiga verk i bokhyllan. 

Välkommen till Boksikt, om du också har åsikter om böcker!

 

Kontakt: 


 Redaktörer:

Jessica Henriksson

jessica.henriksson@helsinki.fi

Madeleine Forsén

madeleine.forsen@helsinki.fi