Kalmars jägarinnor- Tove Folkesson

Publicerad 20.02.2017 kl. 10:53

"En debut att bli golvad av" står det på framsidan av min pocketutgåva av Kalmars jägarinnor. Och det är inga förfinade lögner. Tove Folkesson debuterade år 2014 med denna roman, som är den första delen av en trilogi, och redan efter några sidor är jag såld.

Boken handlar om ett tjejkompisgäng som kallar sig själva för Kalmars jägarinnor. De gör allt för att vara tuffast i stan och verkar både intala sig själv att de är coolare än handbollstjejerna samtidigt som de i smyg lite vill vara som dem. Största delen av boken är en skildring av tjejernas ungdomsår, innan studenten och innan de måste gå sina skilda vägar. Huvudpersonen Eva får föra talan och romanen blir på sätt och vis hennes sätt att se tillbaka på den här tiden. Ett antal kapitel visar henne när hon har vuxit upp och spenderar sin sommar hos sin mormor.

Folkesson har ett väldigt lyriskt språk och texten har ett väldigt bra språk. Hon fångar skickligt in hur det känns att vara ung och dum, med alla känslor som snurrar i en ung flickas huvud. Trots att romanen mest handlar om hur Kalmars jägarinnor dricker och festar så lyckas hon fånga in allt det där andra som finns i bakgrunden. Osäkerheten i om ens kompisar verkligen finns där för en. Trasiga familjer. Killar, förhållanden och hur till synes bra förhållanden också har dåliga sidor. Killars krav på en. Hur det ibland är lättare att blunda för sanningen än att ta i tu med den. Hur lätt det är att bara gå med strömmen även om man ifrågasätter det man håller på med.

Jag blir alldeles tagen av den otroligt bra beskrivningen av ett ungt kompisgäng. Folkesson fångar hur det är att vela höra ihop, även om det blir självdestruktivt. Hur mycket lättare det är att bara höra ihop istället för att vara ensam. Då Eva går ett annat gymnasieprogram än de andra i KJ känner hon inte att hon kan tala om sin skola. Den är för nördig för att passa in i deras värld. Hon är en toppstuderande med höga betyg och samlar in en massa stipender och diplom. Men det är inte samma verklighet som den där hon dricker billigt vin och Absolut vodka. Tomheten och ångesten går att ta på, samtidigt som kompisarna betyder allt. För trots att det är destruktivt så har de varandra när något går fel. Och det går ofta fel.

Tove Folkesson är absolut ett namn att lägga på minnet. Sällan har jag läst så fina beskrivningar med ett så flytande språk. Du landar snabbt i boken och när du väl är inne är det svårt att släppa taget. Man blir en del av dem och deras slående mantra "Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga." Det är aldrig förutsägbart eller långtråkigt. Det är fantastiska beskrivningar av kompisförhållanden och gruppdynamik. Det går snabbt framåt och det sista kapitlet i boken band fint ihop allting. Ser fram emot att få lägga händerna på fortsättningen.

 

Susanna Nygård
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?

Lycksalighetens Ö är ämnesföreningen för Nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. 

Vi skriver recensioner om nyutkomna böcker såväl som gamla dammiga verk i bokhyllan. 

Välkommen till Boksikt, om du också har åsikter om böcker!

 

Kontakt: 


 Redaktörer:

Jessica Henriksson

jessica.henriksson@helsinki.fi

Madeleine Forsén

madeleine.forsen@helsinki.fi