Flickorna- Emma Cline

Publicerad 20.02.2017 kl. 11:01

Flickorna av Emma Cline var ett fenomen redan innan boken publicerades. Rättigheterna till översättningar och film såldes innan första upplagan var ute på marknaden och författarens förskott var rekordstort, speciellt med tanke på att det här är hennes debutroman. Inte helt utan orsak kan en som läsare då känna sig lite skeptisk, kan Flickorna faktiskt vara värd hypen?

Flickorna handlar om 14-åriga Evie som försöker uthärda ett sysslolöst sommarlov. Det är slutet på 60-talet i Kalifornien, det är varmt, svettigt och luktar ruttet. Hippi-rörelsen med fri kärlek och allt vad det innebär härjar på för fullt. Evie anar att livet kan vara mera än det hon upplevt, att det någonstans händer häftigare grejer än att bästa kompisens storebror en gång nuddade hennes nakna bröst. Men hon vet inte var eller hur hon ska komma dit.

Så en eftermiddag i en park ser hon ett gäng flickor som söker efter mat i en soptunna. De skrattar högt, deras långa hår hänger fritt och de utstrålar en obryddhet och självsäkerhet som Evie direkt dras till. Det är via flickorna hon hamnar ute på Ranchen där den karismatiske Russell bor, tillsammans med sina unga följeslagare. Ute på Ranchen lever de på stulna kreditkort och bönor på burk. De spelar gitarr, röker på, får älska fritt. För Evie är det inte Russell som är lockelsen, han förblir i periferin av berättelsen, det är flickorna hon fascineras av. Det är på grund av flickorna hon söker sig till Ranchen, varje chans hon får. Men det fria liv de lever där är långt ifrån så fredligt som det på ytan verkar. Snart blir Evie indragen i ett mörkt händelseförlopp som kommer att bli en av de mest omskrivna mordhistorierna i modern tid.

Att boken har uppenbara likheter till Charles Manson och hans familj gör givetvis att den väcker intresse. Relationen mellan bokens fiktion och Manson familjen i verkligheten är skickligt skriven. De flesta av detaljerna är ändrade men nästan alla avgörande element finns fortfarande kvar. Det intressantaste med bokens förhållande till Charles Manson är dock att Flickorna, till skillnad från i princip allt som tidigare skrivits om honom och hans familj, handlar just om flickorna som valde att följa honom, inte om Manson själv. I mångt och mycket är flickskapet just det bärande temat i boken. Det är nämligen inte bara flickorna på Ranchen som får ta plats, framförallt är det Evie själv som kommer till tals. Beskrivningen av att vara en 14 årig flicka är så träffsäker att den stundvis nuddar vid obehag. Evies perspektiv ger berättelsen ett djup, henne bekräftelsesökande blick registrerar allt på ett hungrande och samtidigt oskyldigt sätt. Berättarperspektivet visar på gråzonen mellan gott och ont, skyldigt och oskyldigt. Evie jagas resten av sitt liv av tanken på att det kunde ha varit hon. 

Det är sällan en bok efter läsningen känns lika fulländad som Flickorna. Stundvis kunde den ha varit ännu råare, ännu mer brutal, utan att förlora sin trovärdighet. Förutom det finns det inget jag som läsare saknade. Det är nästan provocerande att den verkligen lever upp till de skyhöga förväntningarna, men det gör den, med god marginal.

 

Kaneli Johansson
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?

Lycksalighetens Ö är ämnesföreningen för Nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. 

Vi skriver recensioner om nyutkomna böcker såväl som gamla dammiga verk i bokhyllan. 

Välkommen till Boksikt, om du också har åsikter om böcker!

 

Kontakt: 


 Redaktörer:

Jessica Henriksson

jessica.henriksson@helsinki.fi

Madeleine Forsén

madeleine.forsen@helsinki.fi